Att göra slut via sms efter att man bett sin pappa berätta för sin flickvän hur "dum i huvudet" hon är.. Känns i mitt tycke inte riktigt riktigt. Efter 3 JÄVLA år, 2 års FÖRLOVNING och bor ihop.... man gör inte så. Man gör inte det bara. Sms??? Herregud!!!
2 dagar innan jul, på mammas födelsedag när alla gäster var där får jag ett sms där det stod att "jag orkar inte mer, det är slut mellan oss" Det satte en ordentligt stor kil i mitt känsloliv. Jag kände hur min tillit mot människor bara försvann som en vindpust... jag vågade fan inte lita på nån... inte ens min familj.
Det var som om någon satte mig i en grop mitt ute i skogen. Inte kontaktbar, allt vart bara i en tjock dimma. Jag hörde inget, såg inget... och jag kände inget. Vilken jävla idiot! Sorgen tog över allt i mitt liv för 2 veckor. Kunde inte äta, dricka. jobba, prata eller sova. Och då menar jag att jag inte kunde alls!
I all panikångest, sorg och trötthet fanns mina vänner och min älskade familj! Dom vänner "han" sa att jag inte hade men nu upptäckte jag en hel rad vänner som stod bakom mig. Ni tog över när allt rasade. Ni hjälpte mig med jobbet, hästen, hunden, läkandet, ni fanns där mitt i natten och ni satt med mig hela tiden. Hjälpte mig att börja prata om hur jag kände mig. Fick mig att inse vad fan "dom" hade gjort mot mig. Ni fick mig att le igen. Ni orkade bära mig ända fram i mål.
Jag har aldrig känt mig så mycket värd i hela mitt liv... Att ni orkade lyfta upp mig och lappa ihop "skadorna" igen. Det finns inga ord för hur glad och tacksam jag är som har er! Ni är de underbaraste på denna jord. Det låter kanske som en klyscha, men utan er mina vänner hade jag inte varit där jag är idag.. Och min familj, tack för allt ni hjälpt mig med! Bostad, stöd, samtal, torkade tårar, lämnade mig inte ensam, fanns där, skjutsade, hämtade, ja alltså det känns helt sjukt nu, men ni gjorde fan allt för mig!!! Jag är så glad att jag har er!
Inget kan ersätta er!
Inget!
Ni är de underbaraste människorna i hela mitt liv och kommer alltid att vara. jag är så glad att jag hade dom här 2 helvetiska veckorna ändå. För att jag fick dela erfarenheter med er, höra min pappa öppna sitt hjärta...
Jag kan bara tack fam Wicksell för det som hände. Jag tar min "socialt inkompetenta" kropp och beger mig in i en helt ny era, UTAN er. Utan sjukdomar, Utan ångest Utan ER, så förbannat skönt!
Men med mina vänner, min familj, mina djur och kanske en blivade pojkvän.. Men det får ni snart se vad som händer med den saken =D
Man kan ju alltid hoppas...
Postat i Allmänt | 
(3) kommentarer
Trackbacks ()
(3) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
