"När du kan le genom tårar , är du redo för en värld som inte gråter mer!"

Hur kommer det sig att människor oftast nöjer sig med mindre? Varför anser man att man inte är värd bättre, eller att man hela tiden intalar sig att det "kommer bli bra"? Varför tar vi inte kontrollen över våra egna liv? Vi kan inte leva genom andra eller åt andra. Bara du kan styra ditt liv åt det håll Du vill.. Vi kommer alltid ha människor omkring oss att ta råd och tips av. De som har gått igenom trauman och har lärt sig hur man kan hantera saker och ting?
Varför vågar vi inte ta den hjälp vi behöver? Anser vi oss "friska" eller är vi bara sjukt rädda för att möta verkligheten i dess sanna "jag"?
Vad är din verklighet? Vet du något om min?
Vill vi lära oss att leva och hantera att vad det bär med sig eller vill vi lära oss att fly och förneka?
Jag vill lära mig leva! Nu!
Jag vill lära mig skratta åt det som förut skrämde mig. Jag vill lära mig le genom tårar.. och lära mig se när det är mörkt.
Ingenting förutom jag själv kan stoppa mig.
Behöver jag prata ut med en vän, så vill jag kunna göra det. Behöver jag en axel att gråta ut emot så gör jag det. Vill jag dela med mig av mina "egenheter" och ha någon att dela mitt skratt med så gör jag det också.

"Många av sina vänner GER och BEHÖVER för mycket bekräftelse. För mycket av det gör att man själv slutar växa som människa och man fastnar i ett slutet rum utan framtid o utveckling" - kloka ord av min älskade far!

Idag var en sån där dag då de mesta kändes motigt, hur jag ska göra med min framtid. Stall, jobb  o häst mm... Men så fick jag ett SUPER samtal med min älskade och bästa mamma. Ett sånt där samtal som får en människa att växa. Att bli inspirerad igen. När allt blir sådär  "-Tjoflöjt "

Jag har börjat ticka igång igen. Som en gammal klocka.Ibland stannar jag av och slutar utvecklas, då är jag faktiskt som en gammal mora klocka. Jag behöver någon som drar igång mig igen. Någon som kan ge mig energi och ge mig lite tid att gnälla av mig lite. Oftast när jag blir anti och "off" så beror det på något. man kanske känner sig lite utnyttjad, trött eller kanske som i detta fall otillräcklig.

2 av mina finaste vänner sitter i en jätte jobbig situation just nu. jag önskar att jag kunde bära er över alla era hinder. Att jag hade orken att torka era tårar. Men jag har byggt upp en spärr inuti mig. En spärr som upp kom när jag själv gick igenom mitt eget helvete. Den spärren gör att jag håller mig på benen och inte faller igen..
Ni vet att jag gör allt för er, men jag har inte orken att involvera mig känslomässigt. Jag har inte kommit upp på benen själv än. Men jag är på god väg. Och som jag sa: Jag gör allt ni ber mig om.. Ni är mina älskade vänner...

"Vänner är som gatljus, dom gör inte vägen kortare. men det gör vägen mycket trevligare att vandra på"

Det har kommit in massa nya människor i mitt liv...

Eva Eriksson - Lite av en x-tra mamma. Du gör mig glad och jag känner att jag kan prata med dig! Tack för att du släppte in mig i din fina familj!

Jenny Tränk - Vilken underbar tjej! Vi är så sjukt lika. Du ger mig styrka och jag ger dig trygghet! Du tillför mig något som jag verkligen har saknat i mitt liv.. Some people wait a lifetime for a friend like you!

Tomas Holstien - Ingen får mig att skratta som du kan. Ingen får mig att tindra med ögonen som du! När jag ligger i dina armar så försvinner omvärlden, som om inget runtomkring mig längre existerar...

Ni betyder så otroligt mycket för mig!

Lämna en kommentar