Nog fan har man sprungit genom livet ibalnd. Rädd för att stanna upp och möta sig själv... Men nog fan en dag stannade jag upp, för att landa. O satte mig på en jävla kaktus. Det stack till i arslet för ett tag, men smärtan gick över. Då och då sätter jag mig igen o då känns det lite igen.
Men jag har lärt mig att hantera saker som gör ont. Och inte genom att "stänga" av känslorna utan mer som att riva av ett plåster. Fort och smärtfritt. Men blir jätte röd o det svider, men i längden så gör det inte lika ont. Jag vet inte vad som är värst. Sekunden precis innan man drar eller det som svider efteråt?!

Du kan inte gömma skulden du bär på. Vissa människor har verkligen själen i sina ögon. Jag ser rakt in i dom. All rädsla, all sorg, förtvivlan, ångest och all svaghet du bär på.. och du ska veta, utan att nämna några namn, jag vet hur det känns. Kan vet hur det känns när man faller, när man tappar taget. Men du ska veta att jag inte dömer, skuldbelägger eller vänder dig ryggen! jag är inte sån!
Vi är för lika för att lämna varann oberörda.
 Jag vet! Du vet! Vi lär av varann.

Förlåt Dig Själv
För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv.

Skammen Var aldrig Din
Det finns dom som gjort dig illa
Det finns dom som inget vet,
det finns dom som gjort en grej av
skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet.
Det finns dom som tog ditt mod.
Och dom som ingenting förstod.

Dig som ingen känner,
dig som ingen ser.
Du som saknar vänner
och knappt vill andas mer.
Hör på mig, min kära,
hur ska jag få dig att förstå:
Du måste resa dig och gå!

Men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här.
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting
Tro mig när jag säger:
Skammen var aldrig din.

Lämna en kommentar