Nä, det är mycket bättre. Några har vi förlorat på vägen som aldrig kommer åter. Men så är livets gång, några faller ifrån och några nya vänner kommer in i ens liv. Upplevelsen på Hällekis Säteri har gett så himla mycket. Jag känner glädje, gemenskap,sorg, vänskap och värme. Hemma har det varit så mycket sorg och förtvivlan, och jag drogs ner i ett "mörker" och orkade faktiskt inte dra mig upp igen. Men här får jag läka ihop. Bli hel igen. Jag kan inte ens minnas när jag kände mig hel senast. Jag har aldrig känt mig så glad någonsin. Jag har fått så fina vänner på den här vägen jag valt. Och några kom in i mitt hjärta på ett annat plan.
Denna glädje vill jag inte förlora...

Sen finns det dom i min närhet som har det jätte jobbigt just nu! Till er vill jag bara säga håll huvudet högt! Behåll er stolthet och förbli den du är. Det finns dom som älskar er precis som du är!
Glöm inte det..... Gör dig oumbärlig!
Idag har jag mockat 30 boxar och tagit in och ut  alla hästar. Snacka om att jag är sjukt slut. Plus att jag ridit 2 pass på Benji Boy- Båda gick hur bra som helst. 2:a passet fick vi vår första passage och en taktändring upp till piaff =D LYCKA! han sätter inte in höger resp. vänster bakben helt under sig och sätter sig inte heller som han ska. Men styrkan kommer, nu ska vi bara sätta det tekniska =D

Nu ska jag fortsätta sms:a mes Mr. T och kolla på Lets Dance.. Mathilda har bakat kladdkaka som jag ska äta upp själv haha. Hon är så himla gullig...

Saknar er alla! Puss (15 dagar kvar till hemgång)