Kan inte riktigt sova ikväll... Har läst lite ur Bents böcker Akademisk Ridkonst och ur Ridning på kandar.. Oj vilket myller det blir i huvudet av all teori! Den akademiska ridning kontra den "vanliga". Varför, vanliga fel, anatomi, historia, betsling och alla rörelser. Under alla mina år som "vanlig" ryttare så har jag alltid ridit mjukt och aldrig haft någon tävlings längtan. Det har jag inga nerver för. Har testat att ge mig ut och då med bra resultat. Men hoppningen var en flopp :) la det på hyllan rätt snabbt efter jag upptäckte att tävling inte var något för mig. Och nu när jag fallit in i denna lära så är suget så långt bort den kan komma. Även om många stora ryttare faktiskt tränar AR och ändå tävlar. Men för mig är det inget jag har som mål.
Nu ska jag börja ta upp mer av läsandet och börja läsa Guernieres bok. En gammal mästare i historisk ridning och hur man bygger upp hästar så dom blir hållbara. Visste ni att medellivslängden för en häst som var ute i fält i sitt liv var mellan 17-30 år? I dagens ridning har åldern sjunkit till 7 år! Helt sjukt egentligen?! Varför anammar inte fler ryttare en träningsform som gynnar hästen? Istället för att rikta in sog enbart för att plocka prisrosetter? Den Akademiska ryttaren är dom som vill ha mer, veta mer om ridning och hästhållning i allmänhet. Det borde vi alla sträva efter tycker jag..
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
