Många frågar mig ofta varför jag valde att sluta hoppa och började med Akademisk Ridkonst. Det är egentligen inget svårt svar idag. Men när jag valde denna form av ridning så hade jag inget val. Det stod emellan att avliva min trasiga häst eller våga kasta mig in i något nytt. Att testa om det gick att göra honom ridbar igen.
Detta var för 4 år sedan. Efter ett besök hos Christofer Dahlgren. Vi var där för att köpa en häst, utan att vi ens visste vad AR var. Hästen var helt rätt för övrigt så vi åkte ner. Jag möttes av Christofer på sin vackra PRE hingst. Han red i ridhuset och allt såg så otroligt lätt ut! Men samtidigt sån power! Min första tanke var att det mer var cirkuskonster än dressyr. Men jag var helt imponerad. Jag är väldigt frågvis så jag frågade Christofer om allt. Och han är både pedagogisk och otroligt ödmjuk. Han svarade på alla mina frågor!
Detta var ett sätt att rida på för att öka hållbarhet, uppbyggnad av muskler på ett korrekt sätt för att få en mer hållbar häst.
Genast så ville jag veta mer!
Tänk om detta kunde rädda min bästa vän från att behöva tas bort pga skadorna han hade?!
Jag började läsa mycket, höra mig för hos fler människor. Och det verkade vara helt logiskt i min värld.
Samma höst började jag träna för Christofer och hankade min fram på min häst. Och visst blev det en solklar förbättring!
Efter mycket jobb från marken först och sen uppsuttet i skritt mest så tog vi oss längre och längre.
Att som hoppryttare börja rida på lång tygel var inte lätt. Och Benjamin var sån som gärna fjädrade iväg i full fart.

Han var lågt utbildad innan, vi hade aldrig ridit på detta sätt innan.
Men tack vare denna form av ridning fick jag behålla honom i 4 år till. Skadorna läkte ut och han kände inte av dom. Vi hade börjat träna på piaff, skolgalopp och lite levad. Den var förvisso inte helt korrekt då kag mest lekte fram den. Men från att ha en utdömd häst till att kunna rida på denna nivå var helt magiskt!
Jag förstod uppbyggnaden av hästens muskelatur, och hur viktigt det var att inte dra ihop och sparka på. Jag har låååångt kvar och har massor kvar att lära!
Man lär sig oerhört snabbt när man sitter på hästar som är trasiga i kroppen. Man måste förstå hur och varför!
Det är så ledsamt att se ryttare som sitter i den "nya" läran, och när man ser vad som pågår i hästens och ryttarens kroppar. Och i många fall tar det inte lång tid innan man hör att hästarna gått sönder.
Jag kör mitt eget race till 200% och prackar inte på folk det jag gör. Jag kommer alltid med glada tillrop och hejar på. Men däremot om någon frågar mig så berättar jag min syn och delger vad jag lärt mig. Men AR ger inga super resultat på en dag. Man måste nog vara lite intresserad och vetgirig för att ha tid att ge det en chans. Det är ingen mirakelmetod som botar eller förbättsr över en natt. Att bygga upp en häst och ryttare tillsammans tar tid. Och det är ju faktiskt resan som är målet. Att ha roligt och att vilka utvecklas till en centaur. Ryttare och häst blir ett.
Det är absolut den roligaste typ av ridning jag testat och kommer aldrig att gå tillbaka!

Varför började du med AR? Berätta din historia.

Postat i | (0) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar