Ang inlägget innan.. Undrar om det kan vara så att man fastnar i det tekniska och förlorar känslan?
Hjälpgivningsprov går ju inte ut på att allt ska vara perfekt! Utan att du ska kunna ge en hjälpgivning som är optimal för just den hästen du sitter på.
Så fastnar man i perfektion och teknink så tappar du känslan för individen du sitter på. Och då kanske man "över gör" saker istället för att stanna upp, känna, backa några steg i tänket och börja om?
Ta allt ifrån början så att man inte fastnar i en sån här ond spiral där man bara grunnar på allt fel?!
Utan ta med dom där bra stegen och analysera dom istället för att analysera dom som blev fel. Vad gjorde jag rätt?
Om jag bara fokuserar på vad som blev fel så kommer jag egentligen ingen vart. Och får bara en negativ känsla.
Kan det också vara så att skritten egentligen blivit så bra, att han ökat sin insving och då länger han stegen, som jag upplever är att han bara kliver ifrån mig? Och då börjar jag fånga upp och korrigera något som egentligen är rätt? Och då börjar han vingla runt för att JAG sätter honom ur balans?!
Hmmm.. Tror jag ska åka ut till min bästa tränare och låna hennes sadel ändå! Jag rider ju mest i en barbackasadel, men kanske skulle behöva lite mer optimalt stöd för egen del!
Bara för att känna!
Men jag tror jag är nåt på spåren med att tänka på vad jag gjorde rätt ist för fel. Så släpper nog lite prestationsångest och frustration. Tänk om tänk rätt!!
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
