Idag har det varit en sån där dag som man inte skulle ha gått upp ur sängen!

Hade så höga förväntningar över att få prova min nya Epona som kom från Danmark igår.
Min älsklingssadel!

Står och putsar upp den innan jag ska lägga på den. Och ser då på märkningen att hon råkat skicka helt fel storlek! En storlek för liten. Åh vad less jag blir. Har väntat länge på den och betalat ganska dyr frakt. Så är det fel sadel....

Sen har jag fått nån svacka just nu. Skritten funkar inte alls lika bra nu. Den fyrtaktiga gångarten är helt vinglig och han är inte alls med.
Kan inte sätta fingret på vad det är. Har testat allt. Men han vill inte släppa igenom. Framför allt på volt.. Men skolorna på rakt spår funkade rätt bra ändå. Men på volt vill han falla både ut och in.
Däremot i traven är han mycket stadigare och har fint insving. Ryggen svingar fint och han kommer igenom skolorna fint med rotation och placering av bakben.
Men skritten? Vad har hänt?

Det underlättar inte att vårt ridhusunderlag är under all kritik. Så jag kan ju förstå att det blir vingligt.
Det är jätte djupt, sten hårt och gropigt om vart annat.

Känner i skritten tydligt att han liksom niger med inner bakknä när botten är ojämn. Vilket gör ont i mig, för han har ömtåliga bakknän! Tänkte rida ut, men vi har endast en relativt ok ridväg. Men den är full av svall is istället.

Blir så less när man har 2 veckors träning man måste genomföra nu och så funkar inte saker runt omkring.

Måste klura mer på skritten. Vad som felar.. Över gör jag någonting? Är sitsen inte korrekt? Jag får innerbak dit jag vill, men han släpper det så fort han får chansen.

I traven, i byte av varv blev han också helt spänd, och försökte springa iväg. Men vi övade på vanliga serpentinövningar och få igenom ställning böjning i varvbytet. Och då släppte spänningarna. Han formade sig efter min sits och jag fick igenom små halvhalter utan att han spände sig eller gick emot. Så där fick jag igenom bakbens placeringen och hans böjning.
Så det var jag riktigt nöjd med. För att jag faktiskt för egen hjärna tänkte ut en övning som skulle funka.
Galoppen var ok i båda varven, men där kände jag verkligen hur botten släppte.
Så då ville jag inte fortsätta med den alls.
Då blir han bara rädd och osäker igen.

Men återigen, skritten!!!! Varför funkar inte den så bra som den brukar?
Analyserar mig själv massor, men jag känner att jag gjort allt rätt. Men uppenbarligen inte.

Har jag fått prestationsångest och slutar rida med känslan och blir mer fast i det tekniska? Ska testa imorgon igen.

Sen att tillägga så blir han lätt stressad när det är mycket fart omkring honom. Och idag var det många hästar inne som "störde". Hans största skräck är spön, och alla hade spö som det lät om lite då och då.
KAN ju vara en fakor som spelar in es skritten är en moment där han verkligen måste koppla av.

Hoppas på en lugnare dag imorgon så jag får se vad som är vad...

Har någon några tips annars?

Postat i | (0) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar