Kapsonen! Varför använder vi oss utav den egentligen? Vad är den bra för?

Kapsonen finns i 2 modeller, ett som huvudlag med tre ringar fram på nosjärnet. Det finns även i form av en rörlig kedja. Sen också som semikapson sk ridkapson.
Järnet sitter på nosryggen. Och dess inverkan är ganska logisk.

När vi ska lära hästen att ställa och böja så läggs trycket på nosryggen. Där kan den inverka ända från nacke, halskotpelare och ända bak till hästens höft.

Vid inlärningen av ställning, böjning och eftergift fungerar den optimalt.
Vi lär först hästen att ge efter för kapsonen genom med en lätt hand föra kapsonen framåt-neråt. Så den även förstår denna hjälp uppsuttet.
När hästen följer kapsonen i den riktningen så börjar vi ställa igenom kroppen.
Eftersom kapsonen "trycker" över nosryggen så följer hela kroppen med.
Detta skulle vi inte kunna uppnå med ett vanligt tränsbett då vi endast inverkar på kälen som inte är ihopkopplad med resten av kroppen. Utan den skulle välja att dra sitt huvud bakåt. Och då är ställningen förlorad.

När vi börjar ställning med kapson ber vi hästen att ställa igenom hals och ryggrad tills vi ser att inner höft sänks och flyttas fram en aning. Då har vi uppnått ett ställning böjning genom kroppen.
Men se upp med att inte böja halsen endast eller för mycket. Ungefär 3 fingrar ryms mellan ganasch och atlaskota.
Böjer man för mycket pressas körtlarna ihop och kan bli förstörda. Det är forskat på många "vanliga" ridhästar som rids ihop för tight att lynfkörtlarna pressats sönder. Ibland kan man se med blotta ögat att hästen är svullen just där.

Därför rider vi våra hästar i ganska öppen form.

Nåväl. Tillbaka till kapsonen.

När du fått igenom ställning, böjning och eftergift för kapsonen så är det dags att börja skritta. Lättast är på volt spåret och att du går baklänges. Du skall kunna bibehålla ställningen till höften och sen kunna placera inner bak till tyngdpunkten. Som är mitt under hästen.
Då har då fått en häst som är eftergiven och använder sin bärkraft.
Detta kommer du ha med dig upp i sadeln.
Öva på detta från marken åt båda håll och sen kommer longeringen.

Syftet är enkelt. Om man tänker efter. Går din häst på volt så måste inner bak ben bära och yttersidan sträckas ut. Det går inte att rida en häst rak på en volt.
Därför är det också viktigt vid ridningen att vi sitter på den avspända muskeln, den inre. Sitter vi på den yttre så belastar vi en muskeln som redan är sträckt. Vilket gör att insvinget fördärvas och hästen kan få en spänd överlinje.

Det pratas om bärkraft och påskjut. Vi kan inte rida med det ena eller det andra endast. Utan hästen måste kunna bära på sitt inner bak vilket den gör lättare med kapsonens hjälp till en början. Hela insidan på hästen ska vara formgiven.
Påskjutet måste hästen ha för att ta sig framåt. Men det är en fin balansgång.
För mycket påskjut gör ofta hästen stum och stark och du får hålla emot, som ett femte ben.
Du kan enkelt känna om din häst har för mycket bärkraft genom att i övningarna släppa efter på tyglarna. Vad händer? Faller hästen isär? Springer den iväg? Då har den för mycket påskjut och ingen egen bärkraft. Sådana problem orsakar lätt skador! Rider man utan bärkraft och eftergift för den inre sidan uppstår ofta skador på hästen. Den har inte styrkan eller balansen själv.

Därför rider vi ofta då på långa tyglar, för att lära hästen att bära sig själv.

Skolornas syfte är detsamma. Du skall med sitsen kunna reglera vilket bakben du vill att hästen ska bära på. I en öppna vill du kunna hämta in innerbak och i en sluta ytterbak.
I slutan är det viktigt att hästens huvud/panna pekar rakt fram. Annars förlorar du skolans effekt. Och i öppnan ska du ha lyft på ytterbog så att bakbenet kan träda in.

Våran sits är alltid det primära!
Mina axlar är hästens bog, för jag dom inåt så skall bogarna flyttad med = öppna. Men samma där se till att inte innerbak träder över tyngdpunkten.

Och mina höfter är hästens höfter.
Sitter jag på den avspända inre muskeln och vrider mitt bäcken (i tex höger varv) så skjuter jag fram inner höft. Då följer hästens höft med och det blir då en sluta.

Kontollen av hästen bakben och bärkraft gör att jag med lätthet kan hämta in det bakben jag vill i en piaff tex.
Utan spänningar eller en häst som går emot hjälperna.

I AR är inte piaff, passage, piruetter särskilt höga skolor. Utan takt ändringar. Har du en samlad eftergiven skritt så kan du bara öka takten med diagolala benpar ( lite överkurs nu) så får du en piaff. Ökar du tempot lite och sänker takten = passage.
Inom den vanliga dressyren är det väldigt höga skolor, men det är det egentligen inte.
Allt handlar om bärighet och takter.
Likaså skritt, trav och galopp är också taktändringar. 4 takt, 2 takt och 3 takt. Sen kan man leka i höga skolor och göra galoppen både fyrtaktig (skolgalopp) eller 2 taktig ( terre a terre).

Som avslut så citerar jag Bent Branderup:
"Du kan rida en häst utan träns, du kan rida en häst utan sadel, men du kan aldrig rida en häst utan sits"!

Postat i | (0) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar