Jag har varit sjuk sen jul! Och än har det inte släppt.
Efter kursen bröt det ut igen. O jag hatar att vara sjuk!!!!
Men jag står på benen men har ganska lite ork.
Vi rider ändå och myser.
Tränar dock kanske bara 3 dagar i veckan. Sen rider vi ut och bara myser!

Hans bakknän är lite påverkade just nu, tror det är pga hårfällningen. Han är lite loj mellanåt, men arbetsvillig ändå. Så vi tar det lite lugnt nu.
Han ser ut som en föl i pälsen, blank fin hårrem men över är det som ett lager med ull :) han ser inte klok ut faktiskt!

Så allt kom rätt lägligt ändå, matte och häst är lite halvdassiga.

Jag var sjuukt träningstaggad inför kursen, men nu har vi återgått till vardagen.

Kursen i sig var superbra, men som vanligt kommer saker imellan som gjorde att jag inte kunde koncentrera mig riktigt. Plus att jag åkte på min ischias på fredagen som smärtade nå fruktansvärt.
Men jag fick superbra hjälp!
Fick bra vägledning på hur kag ska göra med min sits es jag viker mig i sidan väldigt mycket. Och jag tappar helt axlarnas placering.
Supersvårt, men jätte nyttigt!
Och att få rida utan sadelgjord lärde mig att våga lita på min balans och inte kunna fuska, för då åker sadeln av ;)

Fick testa på att rida väpnarprovet, för att checka av lite. Men där kom kroppen emot mig och Valle.
Vi fick inte igenom rörelserna i höger varv. Men det var ju syftet med att testa på det lite.

Sen var det lite överrumplande när Bent sa "Rid provet"... Öööh jaha?
För det första insåg vi kvällen innan att jag övat in fel program, det gamla. Så på 2 minuter fick jag lära mig det nya.
HUPP! Jaha?
Och jag som har ADHD har väldigt svårt för överraskande moment, och dessutom lära in nåt nytt, så fort.

MEN även om test provet inte var fullt korrekt så är jag så nöjd, för jag gjorde det bästa jag kunde utav det jag hade!

Istället för att flippa ut i hjärnan.
Och jag själv är nöjd att jag bibehöll lugnet i mig själv OCH hästen!
Det är väldigt vanligt för mig annars att tappa precis allt!

Vi fick beröm för fina piruetter och förvända slutan och ryggningen.
Det som ändå varit det svåraste momentet hittills!

Fick en jätte fin början på skolhalten och öppna/sluta uppsuttet gick bättre och bättre.
Bent har en förmåga att prata lite för fort och vill att det ska gå fort. Men jag sa faktiskt ifrån lite. Och sa att jag behövde några sekunder för att känna vad jag gör och vad som händer!
Annars kommer jag aldrig lära mig det!

Sista passet så tog jag lite saken i egna händer, och frågade om jag fick visa traven och få hjälp där. Och traven var bättre än skritten.

Var heeeelt slutkörd och lite av mitt självförtroende rann ut.
Men vi är på väg tillbaka!
Nu tar vi det lite lugnt, för snart kommer Christofer Dahlgren och undervisar.

Så nu hoppas vi på att vi kryar på oss och kan ha roligt med ridningen :)

Postat i Allmänt | (1) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar