Tänkte bara gå igenom dagens pass.
Rider numer fler hästar och fokuset har mest legat på att rida ute i naturen. Hitta framåtbjudningen och ha jäkligt roligt. När jag var som mest engagerad i AR så upptäckte jag att det var sån perfektion att jag slutade ha roligt med min häst.. Fokus, fokus och återigen fokus.. Vart kom glädjen in?
Vad gör det om inte hästen går perfekt eller om all böjning ställning inte går just den dagen? Jag slutade analysera och tog ett riktigt break. Red bara ut i skog och mark. Lyssnade på naturen och bara mös!
Oavett inriktining så tror iaf jag att man måste hitta mer känsla, ro och få mer kontakt med sin häst. Gå in lite i kropp och själ på både sig själv och hästen.
Sluta analysera, sluta söka perfektion för glädjen och allt det andliga försvinner allt mer.
Så, jag har ridit ute i skog och mark och stärkt upp honom ute. Lekt fram halva steg, lekt fram galoppem och struntat i om ena bakbenet är korrekt. Hag har även suttit på gröna ängar, barbacka, låtit hästen beta i solen och bara lyssnat till naturen. Skönt!
Valentino fick en spattvarning som gjorde att jag vart tvungen att bromsa träningen..
Och sätta igång långsamt långsamt..
Och på sikt (nu) leker vi med halva steg ute, nästan piaff, med framåtbjudning och glädje. För jag tror någonstans inom mig att om man tappar den med sin häst, då fastnar man.
Mitt tips är till alla att dra ut och fräsa i skogen, hoppa stockar och ha kul!!!
För jag har insett att det stärker inte bara kroppen, utan också glädjen, kontakten och även själen i det man gör. Varför vi faktiskt har häst!
Jag menar inte att alla är sådana, nen Jag hamnade där.. Under pressen att bara bli bättre. Men till slut kom jag ingen vart.
Tvärstopp! Valle tappade glädjen och jag vart mer frustrerad..
Idag var första träningen i ett ridhus på säkert minst 2 mån.. Och han gick så fruktansvärt bra. Allt vi tränat innan satt kvar.. MEN det fanns glädje och connection.. Öpnna/sluta i halt, skolor i skritt och trav, samling, även galoppen går mot skolgalopp. Det händer förvisso inte ofta, men jag NJÖT av lycka och känner inte längre pressen att det måste funka imorgon också..
Jag njöt i nuet!
Imorgon kanske han går som ett kvastskaft, men vad gör det? Jag fick känslan!
Jag är så väl medveten om att jag har en sjuukt svår häst att rida på alla vis. Ingen har än så länge "klarat" att rida honom enligt AR... Och inte jag heller :)
Men jag börjar haja vad det hela handlar om. Efter 3 år (host)!
Aja, man lär så länge man lever! :)
Vi har 1 box ledig om man är intresserad. Helst valacker.
Maila isåfall mig på martinawiking@hotmail.com
Postat i Allmänt | 
(0) kommentarer
Trackbacks ()
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
