När fan ska man bli nöjd egentligen? Jag har blivit så ytlig... sola, sminka, träna allt för att se lite bättre ut. jag har ALDRIG varit sån.  Är det för att man har blivit singel? Vart går gränsen för att "bry sig! o att bli dryg?
Usch gränsen är hårfin. Men nu har man ju en himla go o rar kille som man vill vara fin inför.. Inte för att jag tror han bryr sig om jag är sminkad eller inte.. Men jag känner mig fin o fräsch iaf.

Det viktigaste tycker jag är att man bibehåller hjärtat. Att se människor för vad dom verkligen är. Se alla människors bra sidor. och inte leta fram det dåliga hos folk.

 "Love lift us up where we belong"

Det är det enda som betyder nåt.

Hädanefter ska jag leva efter detta citat:

" The greatest thing you'll ever learn is just to love
And be loved in return"

Älskar er alla!

Nu ska jag göra mig fin annan raringen kommer...
Go natt o puss på er!

Lämna en kommentar

"När du kan le genom tårar , är du redo för en värld som inte gråter mer!"

Hur kommer det sig att människor oftast nöjer sig med mindre? Varför anser man att man inte är värd bättre, eller att man hela tiden intalar sig att det "kommer bli bra"? Varför tar vi inte kontrollen över våra egna liv? Vi kan inte leva genom andra eller åt andra. Bara du kan styra ditt liv åt det håll Du vill.. Vi kommer alltid ha människor omkring oss att ta råd och tips av. De som har gått igenom trauman och har lärt sig hur man kan hantera saker och ting?
Varför vågar vi inte ta den hjälp vi behöver? Anser vi oss "friska" eller är vi bara sjukt rädda för att möta verkligheten i dess sanna "jag"?
Vad är din verklighet? Vet du något om min?
Vill vi lära oss att leva och hantera att vad det bär med sig eller vill vi lära oss att fly och förneka?
Jag vill lära mig leva! Nu!
Jag vill lära mig skratta åt det som förut skrämde mig. Jag vill lära mig le genom tårar.. och lära mig se när det är mörkt.
Ingenting förutom jag själv kan stoppa mig.
Behöver jag prata ut med en vän, så vill jag kunna göra det. Behöver jag en axel att gråta ut emot så gör jag det. Vill jag dela med mig av mina "egenheter" och ha någon att dela mitt skratt med så gör jag det också.

"Många av sina vänner GER och BEHÖVER för mycket bekräftelse. För mycket av det gör att man själv slutar växa som människa och man fastnar i ett slutet rum utan framtid o utveckling" - kloka ord av min älskade far!

Idag var en sån där dag då de mesta kändes motigt, hur jag ska göra med min framtid. Stall, jobb  o häst mm... Men så fick jag ett SUPER samtal med min älskade och bästa mamma. Ett sånt där samtal som får en människa att växa. Att bli inspirerad igen. När allt blir sådär  "-Tjoflöjt "

Jag har börjat ticka igång igen. Som en gammal klocka.Ibland stannar jag av och slutar utvecklas, då är jag faktiskt som en gammal mora klocka. Jag behöver någon som drar igång mig igen. Någon som kan ge mig energi och ge mig lite tid att gnälla av mig lite. Oftast när jag blir anti och "off" så beror det på något. man kanske känner sig lite utnyttjad, trött eller kanske som i detta fall otillräcklig.

2 av mina finaste vänner sitter i en jätte jobbig situation just nu. jag önskar att jag kunde bära er över alla era hinder. Att jag hade orken att torka era tårar. Men jag har byggt upp en spärr inuti mig. En spärr som upp kom när jag själv gick igenom mitt eget helvete. Den spärren gör att jag håller mig på benen och inte faller igen..
Ni vet att jag gör allt för er, men jag har inte orken att involvera mig känslomässigt. Jag har inte kommit upp på benen själv än. Men jag är på god väg. Och som jag sa: Jag gör allt ni ber mig om.. Ni är mina älskade vänner...

"Vänner är som gatljus, dom gör inte vägen kortare. men det gör vägen mycket trevligare att vandra på"

Det har kommit in massa nya människor i mitt liv...

Eva Eriksson - Lite av en x-tra mamma. Du gör mig glad och jag känner att jag kan prata med dig! Tack för att du släppte in mig i din fina familj!

Jenny Tränk - Vilken underbar tjej! Vi är så sjukt lika. Du ger mig styrka och jag ger dig trygghet! Du tillför mig något som jag verkligen har saknat i mitt liv.. Some people wait a lifetime for a friend like you!

Tomas Holstien - Ingen får mig att skratta som du kan. Ingen får mig att tindra med ögonen som du! När jag ligger i dina armar så försvinner omvärlden, som om inget runtomkring mig längre existerar...

Ni betyder så otroligt mycket för mig!

Lämna en kommentar

Vilken sjukt galen kväll... Jag började dagen med att åka från Tomas o då visar det sig att nån idiot har slangat bilen.... GAH!

Nyvaken o fått alldeles för lite sömn.. Bara ner o tanka... IGEN!

Sen hämtar jag Marielle för att sedan åka till stallet/jobbet o frysa stjärrten av oss.. Somnade mitt på köksbordet gjorde jag oxå.. O ingen mat hade jag heller... asså fatta hur min dag började... Men mitt i all kaos så bestämde jag mig för att åka ocg träffa Eva och Jenny i Täby C o äta lunch tillsammans med dom. Jätte mysigt. Vi åt på Vännernas krog (tror jag). Sen köpte ja en ny skiva. Leona Lewis och ägnar all min tid till att lyssna sönder hennes version av Snow Patrols låt Run.. Hur bra som helst. Tror alla i min närhet kan den nu.

Jag hörde den första gången i torsdags kväll hemma hos Tomas.Vi satt på golvet o mös (fråga mig inte hur vi hamnade på golvet) han satt sådär mysigt bakom mig o mös o kysste mig i nacken o jag vart bara alldeles galet mysig av mig =) Underbart var det.. Han är faktiskt en rikigt bra karl alltså... Som vi brukar säga: En skön kille.... Tsss!

Men iallafall fredags var det *s*

Eva och Jenny bjöd hem mig på middag sen på kvällen. Vi fick plankstek, alltså HUR gott som helst. Jag hade bara ätit den 1 gång tidigare. Och det fattar jag inte. För det var jätte gott!

Sen satt vi och drack öl, vin, baileys mm o snackade skit och hade skit kul. Eva ville förstås lyssna på lite dansband, o jag tänkte vad fan

- Nu dansar vi..

Haha. Ja, tanken kändes rätt just då iaf..

Nä, vi hade skit kul.. Sen kom vi till den värsta delen av allt... Utgång till tegel.. haha fatta om de hade vart mer folk, vi hade vart helt livsfarliga!

Jag tror vi gjorde alla man inte ska göra. Lura bartendern på dricka, lura dickplockaren på dricka, tog andras dricka, manövererade bort jobbiga karlar, hatade några tjejer som typ skulle gå ner i spagat mitt på dansgolvet.. haaha hur i hela friden tänker man då????

Ja vi fick oss ett gott skratt åt dom iaf. Sen skulle Jenny på efterfest tyckte hon... men hon kom nog på rätt så fort att det inte var någon bra idé Men då var det för sent, karlarna satt typ fast i oss tror jag. men vi kanske kunde lura av oss dom om vi gick ner till kebaben.. Åh nä, de gick dom inte på.... Vi tar en taxi? näpp, taxi chaffisen var bokad... O för en gångs skull stod det EN taxi utanför tegel...Såklart bara EN!

Nämen okej tänkte vi, vi drar upp till nån snubbes lägenhet o käkar o sen drar vi....men nä, de ville vi inte heller. Vi lyckades finta bort dom när vi satte oss i deras trapphus o åt kebab haha. För att sedan lämna den där o åka hem... Fattar inte hur vi tänkte asså..

Men det var grymt roligt! tack gumman för en galen kväll =)

<3

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Flytt! Igen!
Häst-flytt, hus-flytt, hund-flytt, människo-flytt, jag har också flytt! hihi... Hästen tillbaka till Valla igen, vilket e skitkul, men fan så jobbigt o flytta en gång till. Husägaren har flippat TOTALT. O jag lär inte ta mer skit nu assååååå... Sen e de lite tråkigt att man ska få dåligt samvete för att man ska flytta. Börja lev erat eget liv o häng inte upp er på andra.
Sen har jag ju väääärldens mysigaste kille o krama på.... <3
O när man kan mysa me nån o o få en puss då o då så orkar man allt!!! In lööve babe...
Nu vill jante skriva mer.. För Marielle sitter breve o tittar på.
Osocialt menat, INTE för att ja ska skriva snusk!!! *författarens tillägg*


Pussa på alla söta människor.. Love U All

Lämna en kommentar

Nog fan har man sprungit genom livet ibalnd. Rädd för att stanna upp och möta sig själv... Men nog fan en dag stannade jag upp, för att landa. O satte mig på en jävla kaktus. Det stack till i arslet för ett tag, men smärtan gick över. Då och då sätter jag mig igen o då känns det lite igen.
Men jag har lärt mig att hantera saker som gör ont. Och inte genom att "stänga" av känslorna utan mer som att riva av ett plåster. Fort och smärtfritt. Men blir jätte röd o det svider, men i längden så gör det inte lika ont. Jag vet inte vad som är värst. Sekunden precis innan man drar eller det som svider efteråt?!

Du kan inte gömma skulden du bär på. Vissa människor har verkligen själen i sina ögon. Jag ser rakt in i dom. All rädsla, all sorg, förtvivlan, ångest och all svaghet du bär på.. och du ska veta, utan att nämna några namn, jag vet hur det känns. Kan vet hur det känns när man faller, när man tappar taget. Men du ska veta att jag inte dömer, skuldbelägger eller vänder dig ryggen! jag är inte sån!
Vi är för lika för att lämna varann oberörda.
 Jag vet! Du vet! Vi lär av varann.

Förlåt Dig Själv
För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv.

Skammen Var aldrig Din
Det finns dom som gjort dig illa
Det finns dom som inget vet,
det finns dom som gjort en grej av
skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet.
Det finns dom som tog ditt mod.
Och dom som ingenting förstod.

Dig som ingen känner,
dig som ingen ser.
Du som saknar vänner
och knappt vill andas mer.
Hör på mig, min kära,
hur ska jag få dig att förstå:
Du måste resa dig och gå!

Men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här.
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting
Tro mig när jag säger:
Skammen var aldrig din.

Lämna en kommentar

För att göra en lång historia kort.
Att göra slut via sms efter att man bett sin pappa berätta för sin flickvän hur "dum i huvudet" hon är.. Känns i mitt tycke inte riktigt riktigt. Efter 3 JÄVLA år, 2 års FÖRLOVNING och bor ihop.... man gör inte så.  Man gör inte det bara. Sms??? Herregud!!!
2 dagar innan jul, på mammas födelsedag när alla gäster var där får jag ett sms där det stod att "jag orkar inte mer, det är slut mellan oss" Det satte en ordentligt stor kil i mitt känsloliv. Jag kände hur min tillit mot människor bara försvann som en vindpust... jag vågade fan inte lita på nån... inte ens min familj.
Det var som om någon satte mig i en grop mitt ute i skogen. Inte kontaktbar, allt vart bara i en tjock dimma. Jag hörde inget, såg inget... och jag kände inget. Vilken jävla idiot! Sorgen tog över allt i mitt liv för 2 veckor. Kunde inte äta, dricka. jobba, prata eller sova. Och då menar jag att jag inte kunde alls!
I all panikångest, sorg och trötthet fanns mina vänner och min älskade familj! Dom vänner "han" sa att jag inte hade  men nu upptäckte jag en hel rad vänner som stod bakom mig. Ni tog över när allt rasade. Ni hjälpte mig med jobbet, hästen, hunden, läkandet, ni fanns där mitt i natten och ni satt med mig hela tiden. Hjälpte mig att börja prata om hur jag kände mig. Fick mig att inse vad fan "dom" hade gjort mot mig. Ni fick mig att le igen. Ni orkade bära mig ända fram i mål.
Jag har aldrig känt mig så mycket värd i hela mitt liv... Att ni orkade lyfta upp mig och lappa ihop "skadorna" igen. Det finns inga ord för hur glad och tacksam jag är som har er! Ni är de underbaraste på denna jord. Det låter kanske som en klyscha, men utan er mina vänner hade jag inte varit där jag är idag.. Och min familj, tack för allt ni hjälpt mig med! Bostad, stöd, samtal, torkade tårar, lämnade mig inte ensam, fanns där, skjutsade, hämtade, ja alltså det känns helt sjukt nu, men ni gjorde fan allt för mig!!! Jag är så glad att jag har er! 

Inget kan ersätta er!
Inget!

Ni är de underbaraste människorna i hela mitt liv och kommer alltid att vara. jag är så glad att jag hade dom här 2 helvetiska veckorna ändå. För att jag fick dela erfarenheter med er, höra min pappa öppna sitt hjärta...
Jag kan bara tack fam Wicksell för det som hände. Jag tar min "socialt inkompetenta" kropp och beger mig in i en helt ny era, UTAN er. Utan sjukdomar, Utan ångest Utan ER, så förbannat skönt!
Men med mina vänner, min familj, mina djur och kanske en blivade pojkvän.. Men det får ni snart se vad som händer med den saken =D
Man kan ju alltid hoppas...

Lämna en kommentar

 Första gången jag bloggar... Jag har länge undrat vad man får ut av det. Och nu vågar jag äntligen ta det gigantiska klivet ut i blogg världen.. o snubblade över "Blondinbella"..... Suck! Bra start! Men det är bara o damma av brallorna igen o plinka vidare på tangentbordet.
Hon verkar ju åtminstonde ha lyckats i livet.. Hon bloggar jätte bra.... *nickar* haha fan va illa... värst är väl att man sitter o skriver om människan också. Nu är det jag mot Blondinbella och Linda Rosing.. haha Shit!!
Nä i stridens hetta ska jag ta av mig järnhandskarna och vara lite ödmjuk och trevlig...
vad händer i mitt liv? Vad är så viktigt att man ska skriva om det offentligt? Som om nån skulle bry sig? Hah! 
men massor har hänt, tråkiga saker, roliga saker sånt som hör till livet. Sånt som hör till livet, ett nytt föds och ett gammalt tar slut. Det gör ont att förlora någon man tycker om. Det gör ont när tårar rinner och när hjärtat brister, man skapar ärr efter ärr. Men när man står vid pärleporten ska det synas att man har levt.. Att man har vågat leva. Ju fler repor i "rustningen" desto mer erfarenhet har man att dela med sig av. Det gäller bara att ta till sig budskapet av det man ska lära sig. Jag fick hjärtat krossat ordentligt 2 dgr innan jul. jag lärde mig ingenting. Jag höjer garden till näste man som kommer för nära. Jag vart livrädd för att låta någon komma  nära igen. Jag trodde inte man kunde få hjärtat slitet mitt itu när det aldrig varit riktigt helt från en början... Men jävlar i gatan va fel jag hade.. man kan ju hoppa på fanskapet.. Men man lär sig hitta andra vägar förbi sina rädslor. För 1 vecka sen träffade jag en människa som fick mig att skratta igen. Ni vet, när man skrattar så det gör ont i magen.. han fick mig att le igen.. Ärligt talat så när jag var mitt i skrattet så stannade jag upp i tanken av att jag blev rädd. jag hade inte skrattat så på jag vet inte hur länge. Det var en obehaglig tanke.
Det gick som en rysning genom hela min kropp. jag vet inte vad det var.. men nu vet jag...... Det var glädje! jag fattar inte vad som har hänt med mig... Världens gladaste och snällaste människa hade blivit till ett monster. "Sjuk", deprimerad, aggressiv... you name it! fattar inte vad som hände.... Att en hel familj ville hitta fel på mig, ALLT var fel, Jag vart intalad att jag var onormal... Herregud...
Men som jag sa: för en vecka sen träffade jag en människa som gick rakt in i mitt hjärta.. bland alla spillror står du och får mig att le....

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar